Diakoni
Diakoni
En kristen rör sig mellan förtöjningen i församlingen och aktiviteten i världen. Gudstjänsten är kyrkans hjärta och diakonin dess lunga. Kristi pulsslag slår i orden för dig utgiven, för dig utgjutet. Kyrkans liv syresätts av omsorgen om andra och varandra. Allt är som en rörelse. Djupare in och längre ut.
Fredrik Modéus
Diakoni är vår grunduppgift
Diakoni hör till kyrkans grunduppgift. I kyrkolagen (KL 1 kap, 2 §) har evangelisk-lutherska kyrkan i Finland beskrivit de uppgifter den utför i samhället:
I enlighet med sin bekännelse förkunnar kyrkan Guds ord och förvaltar sakramenten samt verkar också i övrigt för att utbreda det kristna budskapet och förverkliga kärleken till nästan.
Kyrkoordningen (KO 4:3) preciserar diakonin på följande sätt:
Församlingen och dess medlemmar skall utföra diakoniverksamhet, vars syfte är att ge en sådan hjälp som betingas av kristlig kärlek, särskilt till dem vars nöd är störst och vilka inte får någon annan hjälp. Om verksamheten föreskrivs närmare i en instruktion för diakonin, som skall godkännas av kyrkorådet eller församlingsrådet.
Ett professionellt utfört diakoniarbete är en styrka i kyrkan. Utbildade socionom-diakoner och sjukskötar-diakonissor erbjuder tillförlitlig yrkeskunnig hjälp till människor i sårbara livssituationer i nära samarbete med kommuner och organisationer. Diakonissautbildningen möjliggjorde i tiderna för kvinnor att arbeta i kyrkan. I dag har lutherska kyrkan ca 1 300 diakoniarbetare.
Rättvisa, jämlikhet och försvar av människovärdet är kärnan i diakoniarbetet. Genom olika verksamhetsmodeller strävar man efter att stärka människors tillhörighet och delaktighet. Diakoniarbetarnas samtalstjänst klargör livssituationen och hjälper människor att hitta hjälp också på annat håll. I vissa fall kan diakonin hjälpa vid akuta ekonomiska problem. Dessutom ger de flesta församlingar mathjälp i form av livsmedel eller diakoniluncher. I hälsofrågor kan de erbjuda rådgivning och hänvisning till olika tjänster. Kyrkan har stärkt sin diakoni framför allt under coronapandemin för att trygga hälsa och välmående framför allt för de mest utsatta i samhället.
Enligt undersökningar förväntar sig fortsättningsvis majoriteten av finländarna att kyrkan är synligt med och bär socialt ansvar. Kyrkans uppgift ses inte enbart som andlig verksamhet utan man förväntar sig också att kyrkan satsar på hjälpverksamhet och på att främja välmående. Varje kristen kan förverkliga diakonin genom att visa omsorg om sin medmänniska i vardagen.
Principer och riktlinjer för diakoni
Diakoni är inte bara en av församlingens arbetsformer, diakoniarbetet, utan hela församlingens, medlemmarnas och de anställdas uppgift och livsstil.
Att tjäna sin nästa, i enlighet med Kristi förebild och kyrkans lära, är ett kännetecken för kyrkan och en omistlig del av kyrkans uppdrag. Jesu så kallade programförklaring är också kyrkans och dess medlemmars programförklaring. I Luk 4:18-19 säger Jesus: ”Han har sänt mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga, att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”
Diakonins principer
Diakoni syns i kyrkan som hjälp till och stöd för den mänska som befinner sig i en utsatt livssituation. Diakoni främjar rättvisa, jämlikhet och fred och bygger upp en omhändertagande gemenskap samt visar omsorg om skapelsen. I en diakonal kyrka förbinder vi oss till dessa principer.
Den gyllenen regelns hörnsten: Vår verksamhet styrs av den gyllene regelns princip: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.” (Matt 7:12). Enligt Jesu exempel strävar vi efter att respektera mänskans agerande och bestämmanderätt i sitt eget liv: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” (Mark 10:51). All strävan att hjälpa och stöda mänskan utgår från hennes behov, och från att främja det goda i hennes liv.
Att stärka aktiviteten: Vi strävar efter att stärka mänskans delaktighet och förmåga att påverka sitt eget liv, sin livsmiljö och gemensamma ärenden. I stället för att se mänskan som mottagare av hjälp, ser vi henne som en aktör som med sina egna gåvor och egenskaper kan berika sin livsmiljö och gemenskap. Målet är att stärka individens utveckling av den egna förmågan och kunnandet.
Att försvara människovärdet: Till diakonin hör oskiljaktigt en samhällelig och socialetisk dimension. Vi försvarar vars och ens omistliga människovärde, vi främjar mänskliga rättigheter, särskilt för dem som befinner sig i en mer utsatt livssituation än andra. Vi strävar efter att upptäcka samhälleliga olägenheter och påverka så att de åtgärdas.
Säkerställande av osjälviskhet: Vi respekterar och försvarar varje mänskas rätt till en egen tro, åsikt och kultur. Religiösa och kulturella konflikter och motsättningar, om man hör till olika kyrkosamfund och religioner eller inte, får inte leda till att en mänska som behöver hjälp avvisas. En mänska som befinner sig i en nödsituation får aldrig utnyttjas. Kyrkan främjar ett gott liv också tillsammans med aktörer som har en annan religion eller livsåskådning.
Vi stöder dem som befinner sig i en utsatt livssituation.
- Vi stöder den som befinner sig i en utsatt livssituation att hitta och stärka sina egna resurser
- Vi hjälper mänskor att få det stöd och den service de behöver. Vi arbetar tillsammans med dem för att förbättra omständigheterna och servicen.
- Vi utvecklar och stärker den uppsökande, den upphittande och den inkluderande diakonins verksamhetsmodell.
Vi främjar en socialt och ekologiskt hållbar utveckling.
- Vi förbinder oss i vår verksamhet till att främja FN:s hållbara utvecklingsmål enligt Agenda 2030. (sidan öppnas i ny flik)
- Vi agerar rättvist och jämlikt, utan diskriminering och mobbning.
- Vi tar mänskans nöd på allvar, vi förmedlar kunskap om den och påverkar det politiska beslutsfattandet för att minska fattigdom och för att rätta till olägenheter i samhället.
Vi stärker det gemensamma agerandet.
- Vi stärker gemensamma verksamhetsmetoder som ger möjlighet för mänskor att agera och göra gott, upptäcka och stärka sina egna resurser samt uppleva meningsfullhet.
- Vi utrustar mänskor att fungera som inspiratörer och möjliggörare i frivilligarbetet samt i medborgerlig verksamhet.
- Vi stärker och bygger nya samarbeten med utbildningsanstalter, kommuner, landskap, organisationer, företag, statsförvaltning och med andra kyrkosamfund och religioner.
Gemensamt Ansvar
Insamlingen Gemensamt Ansvar (Yhteisvastuu på finska) är en folkrörelse för kärlek till nästan och den evangelisk-lutherska kyrkans årliga storinsamling, som hjälper nödställda i Finland och i utvecklings-länderna, oberoende av härkomst, religion eller politisk övertygelse.
Från och med år 2025, när insamlingen fyller 75 år, går 50 % av intäkterna till Kyrkans Utlandshjälps katastroffond . Vidare används 20 % till en samarbetspart som 2024 är HelsingforsMission och 2025 Finlands scouter och 30 % till hjälparbete som församlingarna utför.
Av varje donerad euro används cirka 80 % till hjälparbetet och resten till påverkansarbete, kommunikation, medelanskaffning och den allmänna förvaltningen kring insamlingen.
Ekonomi i vardagen
Hur kan jag hjälpa människor att få vardagsekonomin att fungera?
”Vad gör vi när räkningarna väller in och pengarna inte räcker till?”
Här finns material för hur du som professionell kan stöda människor med ekonomiska problem. Materialet är också för dig ifall du funderar på de här frågorna i ditt eget vardagsliv.
Här hittar du en modell för hur du kan jobba med de här frågorna i grupp. Här finns exempel på var hjälp finns att fås, budgetförslag för olika livsskeden och en hel del inspirationsmaterial.
Tryck här Ekonomi i vardagen för att läsa Heidi Salminens text om ekonomi i vardagen.
Ekonomisk hjälp
Tryck här: Information om FPA:s förmåner och tjänster i mathjälpens matkassar
Tryck här: Ekonomiskt stöd till privatpersoner på Åland
FPA telefonservice 020 692239 (på svenska, vardagar mellan 9-15)
Utkomststöd, via FPA, eller via socialkansliet på Åland.
Bostadsbidrag via FPA, uträknas på basen av inkomst och bostadens storlek (max/kvm). Kan räknas ut via FPA:s hemsida som du kan komma åt genom att trycka här: www.kela.fi
- Skuldrådgivning via Folkhälsan på Åland rf
- Skuldsanering och skuldrådgivning via Rättshjälpsbyrån
- Diakonala medel via domkapitlet
- Kyrkans diakonifond
- Garantistiftelsen, www.takuusaatio.fi
- Penno, www.penno.fi
- Sipiläfonden, www.sipilasaatio.fi
- Kotimaanapu, www.kotimaanapu.fi
- Björlings minnesfond – för äldre mindre bemedlade med en bruttopension på max 1600 €. Kontakt tom@amlin.fi
- Fyrk, www.fyrk.fi
Frivilligorganisationer:
Kontakta de lokala föreningarna!
- Marthaförbundet, www.martha.fi
- Lions, www.lions.fi
- Frejorna (kvinnlig loge av Lions)
- Odd Fellow, www.oddfellow.fi
- Rebeckalogen (kvinnlig loge av Odd Fellow)
- Frimurarna, www.vapaamuurarit.fi
- Lazarusordern
- Inner wheel (stöder främst kvinnor och barn), www.innerwheel.fi
Empati tar bort skammen som är förknippad med ekonomiska svårigheter
När vi alla tillsammans skapar en öppnare kultur kring att tala om pengar och ekonomiska svårigheter, förhindrar vi skammen och förebygger att besvärliga ekonomiska svårigheter uppstår, skriver utvecklingsplanerare Ella Niini, i projektet Min ekonomi.
Projektet Min ekonomi arrangerar förstahjälpskurser i ekonomihantering för professionella som arbetar med unga. En deltagares ord har etsat sig fast i minnet. ”När en ungdom kommer för att prata och drar fast dörren bakom sig så vet du att det handlar om pengar.” Det här illustrerar mycket väl den skam som ofta förknippas med ekonomiska ärenden. Samtal om pengar och svårigheter med ekonomin för man bakom lyckta dörrar – om ens där.
Skam är en normal känsla som hör till det mänskliga livet. Skamkänslan är viktig. Den får oss att reflektera över våra gärningar på förhand och överväga våra handlingar. Å andra sidan kan överdriven skam också bli en börda i vårt liv. Om skammen är konstant så präglar den allt vi gör i livet oberoende om det finns en orsak till den eller inte. Universitetsforskare Karoliina Majamaa har intervjuat unga och skrivit om hur många som upplever stor skam att tala om ekonomiska problem och svårigheter. En ung beskrev sin situation så här: ”När man bodde ensam i den lilla ettan och räkningarna bara vällde in var det nog en så stor skam att överhuvudtaget berätta det för någon.”
Att dölja problemet är lättare än att lösa det.
Skam förknippas med hela mänskans självbild. Skam har också att göra med samhällets ogillande eller åtminstone individens antagande om ogillande. Ofta beskrivs skam som att man tappar ansiktet. När någon upplever skam är den bärande tanken hur det ser ut i andras ögon.
Hjärnan reagerar på stark skam på samma sätt som när mänskan är under fysisk attack. Skam utlöser ”slåss, frys eller fly” – reaktion på samma sätt som en plötslig fysisk attack. Skammen uppmuntrar oss att dölja fakta för oss själva när de är svåra att möta. En räkning som man inte har råd att betala gömmer man i det oöppnade kuvertet längst in i skrivbordslådan. Den egna känslan av skam kan man också få utlopp för genom att klandra andra. Anfall är bästa försvar.
Socialpsykolog Janne Viljamaa har skrivit om skam. Han tror att motkraften mot skam i vårt samhälle är empati. Med hjälp av empati kan mänskor hjälpa varandra att resa sig från sin skam. Alla har skäl att utveckla sin förmåga att känna empati. Särskilt för de som professionellt jobbar med att möta och hjälpa de som hamnat i ekonomiska svårigheter, är förmågan att möta dessa människor med empati avgörande. Ett svårt utgångsläge, att man som ung gjort felaktiga val, sjukdom, arbetslöshet, skilsmässa…vem som helst kan hamna i ekonomiska svårigheter. Förmåga till empati hjälper en att se helheten i stället för enbart se situationen ur ett smalt perspektiv.
Ella Niini, utvecklingsplanerare, projektet Min ekonomi (ett samarbetsprojekt med bl.a. Garantistiftelsen)
Läs gärna också:
En euro i taget. En bok utgiven av Marthaförbundet, därifrån den också kan beställas för 12 euro.
Tryck här: Vanans makt av Anna Korkman-Lopes (Kyrkpressen 1/2021)
Kyrkans stöd i kris (SiK)
Kyrkans stöd i kris innebär att det finns en beredskapsgrupp för storolyckor bestående av församlingarnas tjänsteinnehavare som när de blir inkallade sköter SiK-uppgifter som tjänsteuppdrag. Kyrkans stöd i kris har som uppgift att ge olycksoffer och deras anhöriga psykosocialt stöd. Stödet kan utgöras av praktisk hjälp, närvaro och hjälp att möta ångest. Vid behov kan stöd också ges till personer som deltagit i räddningsoperationen. En viktig del av kyrkans stöd i kris är också att möta de andliga behoven, att ge möjlighet att samlas i kyrkan för att söka stillhet och bli tröstad av medmänniskors och Guds närvaro.
Kyrkans stöd i kris består av självständiga grupper. Varje grupp har en ledning som utsetts av en eller flera församlingar. Helst ska varje stift utse en person som koordinerar krisarbete. Hos Kyrkostyrelsen koordineras krisarbetet och Kyrkans stöd i kris av verksamhetsavdelningen. Koordinatorn har bland annat i uppgift att stödja nybildade grupper, sköta den riksomfattande informationen, underhålla krisarbetets webbsidor på Sacrista, sammanställa gruppernas verksamhetsinformation och statistik samt sköta samarbetet med de olika avdelningarna och enheterna vid Kyrkostyrelsen i krisberedskapsfrågor.
De lokala grupperna för i inledningsskedet förhandlingar på lokalplanet med nödcentralen, polisen, räddningsmyndigheterna, sjukvårdsdistrikten och andra instanser som ingår i det psykosociala stödet. Gruppen kommer överens med nödcentralen om hur gruppen larmas på ett ändamålsenligt sätt. De lokala grupperna förbinder sig till de gemensamt överenskomna SiK-principerna, som garanterar en gemensam praxis på riksplanet i vissa väsentliga frågor. Den som förbinder sig till principdokumentet får rätt att använda SiK-gruppernas gemensamma kännetecken, en grön väst för fältarbete.
Gruppen förbigår inte den lokala församlingens ledning i ärenden som gäller församlingens verksamhet, utan erbjuder stöd och hjälp i krissituationer. De församlingar som tillsammans bildar en SiK-grupp avtalar sinsemellan om gruppens gemensamma kostnader, exempelvis utbildning och inköp av västar. Vad gäller personalkostnaderna ansvarar varje församling för sina egna anställda i enlighet med gällande tjänste- och arbetskollektivavtal.
- SiK-gruppen larmas och inleder sin insats på begäran av räddningsmyndigheterna till exempel vid en storolycka. I sådana fall och även annars vid aktion på en olycksplats är SiK-organisationen en del av hela räddningsoperationen och underställd räddningsledningen. SiK-verksamheten utförs alltid i samverkan med lokalförsamlingen och andra aktörer.
- Larmet till en SiK-beredskapsgrupp kan komma direkt från lokalförsamlingen. En SiK-beredskapsgrupp kan anlitas som hjälp till exempel för att ordna kris- och sorgeandakter eller möta själavårdsbehov för stora mängder människor. I sådana fall fungerar SiK inte nödvändigtvis under räddningsledningen utan som en självständig grupp som bistår lokalförsamlingen.
- Syftet med Kyrkans stöd i kris är att ge stöd vid storolyckor och omedelbart därefter.
- En Stöd i kris-grupp består av anställda i kyrkan som å tjänstens vägnar deltar i SiK-verksamheten.
- En SiK-arbetare lovar att som en länk i SiK-organisationen följa den uppgjorda arbetsfördelningen. SiK-arbetarna handlar på det sätt som situationen kräver underordnad den myndighet som leder räddningsoperationen och i samarbete med myndigheter och andra aktörer.
- Informationen i SiK-organisationen sköts enbart av personer som särskilt tilldelats denna uppgift. En enskild SiK-arbetare har inte rätt att göra uttalanden till massmedierna och inte heller att spara eller skicka bilder eller annat material från olycksplatsen för offentlig spridning.
- I verksamheten respekteras alla berörda och deras övertygelser. SiK-arbetaren ser också för egen del till att garantera integritetsskyddet för offren och deras anhöriga.
- För SiK-arbetaren gäller tjänstens normala tystnadsplikt även i SiK-ärenden.
- Arbetsgivaren är skyldig att upprätthålla SiK-arbetarens yrkesskicklighet. Arbetaren är skyldig att delta i utbildning och övningar som ordnas regelbundet. För att upprätthålla sin egen yrkesskicklighet och ork ska arbetaren vid behov också delta i arbetshandledning.
CABLE - Community Action Based Learning for Empowerment
Cable är en pedagogisk process vars syfte är att leda till en positiv förändring i individens liv.
Cable har sina rötter i en kombination av befrielseteologi, Freires emancipatoriska pedagogik och i europeiskt samhällsarbete. Ur denna kombination föddes på 1990-talet den vuxenpedagogiska metoden Community Action Based Learning for Empowerment
Cable kom till Finland och till Helsingfors Diakonissanstalt som ett resultat av samarbetet mellan yrkeshögskolan DIAK och ett internationellt diakoninätverk.
Helsingfors Diakonissanstalt har utbildat både personal och kunder med hjälp av Cable allt sedan 2009 och senare utvecklat en egen version av metoden som lämpar sig för de egna behoven, kallad Kaapeli.
Cable har förverkligats på svenska i Borgå stift inom ramen för
- – projektet ”Där nöden är störst – diakoni på svenska i Helsingfors” 2016–2018.
- – projektet SEMPRE ”Social Empowerment in Rural Areas” 2016-2018.
- – inom personalutbildningen i Borgå stift 2017-2018.
I Borgå stift har Cable utvecklats för att förverkligas i församlingar och i samarbete med kommuner och/eller tredje sektorn
Varje människa har styrkor och förmågor som hon kan använda sig av för både sitt eget och för samfundets bästa.
- Cable är framgångsrikt där människans egen förmåga att verka är begränsad. Med hjälp av Cable upplever människor i utsatt läge att de kan påverka sina egna liv.
- Serviceanvändaren utvecklar genom empowerment ett aktivt medborgarskap med meningsfulla aktiviteter och utvecklar en känsla av tillhörighet och egenvärde.
- Cable stärker dem som deltar i grupphandledningen. Den ger människorna förmåga att styra sitt eget liv och att utmana maktstrukturer.
Cable är ett praktiskt verktyg för den professionella för att befullmäktiga deltagaren.
- Cable är ett etablerat arbetssätt. Cable stärker arbetstagaren genom ett förhållningssätt som gör kommunikationen mellan arbetstagaren och deltagaren mer jämlik.
- Frivilliga och förtroendevalda tar socialt ansvar, får meningsfulla aktiviteter och en känsla av tillhörighet.
- Personalen utvecklar en ny professionalitet med serviceanvändaren i fokus och ett diakonalt förhållningssätt.
Cable stärker samfundets förtroendestrukturer och utökar det gemensamma sociala kapitalet.
- Cable ger alla samfundets medlemmar – församlingsmedlemmen, arbetstagaren, den anhöriga och den frivilliga en likställd rätt och möjlighet att verka enligt egen förmåga och egna resurser i samarbete med andra. Cable leder till ett aktivt medborgarskap.
- Cable bygger samfund där människorna mår bättre och stärker sin självkänsla.
Sex grupptillfällen á 3,5-4 h beroende på deltagarantalet. Minst sex deltagare skall vara anmälda för att en grupp skall starta.
– Gruppen träffas varje vecka, på samma tid och plats, om möjligt.
– En återträff efter ca 3 månader för att följa upp hur gruppens förändringsprojekt förlöpt.
En gemensam måltid och kaffe är inkluderad i varje gruppträff. Måltiden och kaffet är en gemenskapsbyggande aktivitet som är viktig för grupprocessen och bemötandet av de enskilda gruppdeltagarna.
Cablemetodens fem faser
- IN: Vem är jag? Vad är jag bra på?
- OUT: Var hör jag hemma? Vilka gemenskaper tillhör jag?
- EXPOSURE: Vad finns det för hinder och möjligheter som påverkar mitt välbefinnande?
- ACTION: Hur kan jag själv fungera i vardagen för att övervinna problem?
- CHANGE: Aktivitet, positiv förändring, empowerment, stärkt självkänsla och självbestämmande.
Den som deltagit i en Cable-grupp och varit medledare i en annan grupp kan få behörighet att själv fungera som Cable-handledare.
- Som Cable-handledare är det önskvärt att man regelbundet deltar i träffar för Cable-handledare som ordnas för att hålla ledarna uppdaterade och kunna utbyta erfarenheter med andra Cable-handledare.
- Det är också önskvärt att man ställer upp som Cable-handledare i andra församlingar för att ge vidare handledarkompetensen, förutsatt att arbetsgivaren ger dig möjlighet till det. Den mottagande församlingen bör bekosta de utgifter, förutom arbetstid, som detta arrangemang för med sig.
Allt material om Cablegrupper finns hos Domkapitlet i Borgå stift.
Vill du veta mera kontakta stiftssekreterare för församlingsdiakoni Cecilia Forsén cecilia.forsen@evl.fi, tfn 040 1425220.
Diakonivigning
Du som har fått en examen som diakon eller diakonissa kan anhålla om vigning till diakonins ämbete. En ungdomsarbetsledare kan anhålla om att bli välsignad till kyrkans tjänst.
Frågor kan riktas till stiftssekreterare för församlingsdiakoni Cecilia Forsén, per e-post cecilia.forsen(at)evl.fi eller mobil 040 142 5220.
Vi kommer att erbjuda möjlighet till vigning till diakonins ämbete och välsignelse av ungdomsarbetsledare till kyrklig tjänst i Borgå domkyrka. Du kan bli vigd/välsignad om du har din yrkesexamen klar och jobbar i en församling i Borgå stift. Vigning/välsignelse är alltså inte något som kommer automatiskt när du blir klar med studierna, du ska själv anhålla om det.
Biskopen önskar få din anhållan om vigning/välsignelse. Du får sända in en fritt formulerad anhållan. Sätt med en kopia av ditt slutbetyg från Novia eller DIAK. Du kan sända in din anhållan även om du inte har alla studieprestationer klara. Huvudsaken är att du har ditt slutbetyg när du blir vigd/välsignad. Bifoga också ett ämbetsbevis med uppgift om dop, konfirmation och medlemskap i kyrkan.
Anhållan ska sändas till: Biskopen i Borgå stift, Borgå Domkapitel, PB 30, 06101 Borgå eller borga.domkapitel@evl.fi
Biskopen önskar dessutom att du skriver en kort text med rubriken “En sådan diakon/ungdomsarbetsledare vill jag vara”.
Biskopen vill också samtala med var och en enskilt.
Inför vigningen/välsignelsen ordnas en ordinationsretreat på retreatgården Snoan. Retreaten är gratis, och du får reseersättning enligt billigaste färdmedel.
Tveka inte att ta kontakt om du undrar över något.
Under senaste år förnyades kärnkompetensen för kyrkans andliga arbetare. Du hittar dem här: Kärnkompetens för tjänsteinnehavare inom diakoni
Kärnkompetensen beskriver det som är gemensamt för alla kyrkliga yrken men också det som är specifikt för t ex diakoner och diakonissor. Kompetensbeskrivningarna är verktyg som församlingarna kan använda för att precisera och utveckla innehållet i de anställdas befattningsbeskrivningar och för att kartlägga personalens kompetens samt göra utbildningsplaner.
Beskrivningarna är också till hjälp i utvecklingen av såväl den examensinriktade utbildningen som fortbildningen, och när du själv evaluerar din professionalitet och kompetens.
Utdelning av nattvard till en sjuk
Domkapitlet i Borgå stift har gett instruktioner om utdelande av nattvard till en sjuk av en till diakoniämbetet vigd person. Utgångspunkten för nattvardsfirandet är att nattvarden firas gemensamt i församlingens mässa. Men om det är omöjligt eller förenat med stora svårigheter för en församlingsmedlem att delta i den gemensamma nattvarden kan denne be att en enskild nattvardsgång hålls i dennes hem eller på annat lämpligt ställe. I första hand hålls en sådan nattvardsgång av en präst. Men om det av någon orsak inte är möjligt eller om den som önskar bli delaktig av nattvarden och är förhindrad att delta i det gemensamma firandet av nattvarden, begär det, kan en diakonissa/diakon dela ut nattvarden.