Naturbild med sjö och en stor ek

Andlig fördjupning

Andlig fördjupning

I bilden av trädet Andligt liv i Borgå stift finns olika sätt att vårda sin andlighet.  Trädet är resultat av en grupp som på Lärkkulla delade med sig av sina erfarenheter av andlig fördjupning 2017.

En grafisk bild av ett träd med löv av olika former av andlig fördjupning.

Ordinationsretreat Herden och prästen

Du som under det gångna året har blivit prästvigd i Borgå stift kallas till en ordinationsretreat på retreatgården Snoan.  Retreaten, Herden och prästen, ingår i din ordinationsutbildning. Domkapitlet ersätter samtliga rese- och logikostnader i samband med ordinationsretreaten.

Retreaten leds av stiftets biskop Bo-Göran Åstrand tillsammans med stiftssekreteraren för personalvård Virva Nyback. Ordinationsretreaten följer den tysta retreatens ordning men avbryts två gånger om dagen för samtal med biskopen och ett textinspirerat symboldrama som är en kreativ psykodynamiskt orienterad visualiseringsteknik med inre bilder.

Följande ordinationsretreat: 8.1- 10.1.2020

Tryck här för att komma till kalenderevenemanget

hus, grön gräsmatta, gång.

Från meditation till kontemplation?

Vägen från huvudet ner i hjärtat går längs med de dagliga övningarna i ordlös meditation

Gör så här

Inred en stilla hörna i ditt hem eller på ditt jobb. Inred ett enkelt altare med ljus, ikon och bibel. Framför altaret placerar du en stol eller en bönepall, du kan också använda dig av en meditationskudde. Varje morgon inleder du din andakt med tyst meditation. Du sätter dig framför altaret i en rak men avspänd hållning, gör dig medveten om dina andetag och din kropp. Du låter din blick vila i 45 graders vinkel ner mot golvet eller betraktar ikonen. Vid varje andetag ber du ett böneord.

Varje gång du märker att du sitter och tänker på annat återvänder du till andningen och bönen. Varje gång du återvänder är ett steg ner från huvudet mot hjärtat. Sitt i femton minuter varje dag. Avsluta med att långsamt läsa dagens text.

Detta är en meditation som så småningom leder dig ner i den djupa tystnaden där, i detta inre djup, möter dig det heliga som skänker ett nytt djup i vårt sätt att veta, förstå och känna. Den dagliga meditationen är en gåva ovärderlig för den andliga förnyelsen i vår kyrka.

Böneorden

Böneorden kan enligt de kyrkliga fäderna och mödrarna vara t.ex. ”O, Gud kom till min hjälp”, ”Herre i dina händer” eller helt kort ”Maranatha”. En av de mest använda böneorden är den sk. Jesusbönen ”Herre, Jesus Krist, förbarma dig över mig”. Dessa ”pilböner” som Augustinus kallade dem, är ett motgift till alla distraherande tankar. Jesusbönen ber man i takt med andningen. Vid inandningen ”Herre Jesus Krist” och vid utandningen ”Förbarma dig över mig”.

Hitta en meditationsgrupp

Det kan vara svårt att få en daglig meditationspraxis att bli verklighet utan stöd. I Mariehamn, Vasa, Närpes, Kumlinge, Jomala, Åbo, Helsingfors har funnits eller finns regelbundet sammankommande meditationsgrupper. Dessa meditationsgrupper är ett välkommet stöd för den dagliga meditationen.

Meditationsgruppen i Vasa leddes av Li Ollil-Nylund och Kerstin Borg. De i Mariehamn och Jomala av Kent Danielsson. I Åbo leds gruppen av Nalle Öhman.

Litteratur

Böcker som hjälper dig i inledningen av den dagliga meditationen:

  • Resa till stillhetens land – Martin Laird
  • Mer människa – Hans Hof
  • Kristen djupmeditation – Wilfrid Stinnissen
  • De andliga övningarna i kontemplativ form Franz Jalics S.J

Kontaktperson

Önskar du dig praktiska introduktioner och/eller teologiska föreläsningar i meditation och deras plats i vår kyrkas tradition kontakta prosten och meditationsledaren Kent Danielsson kentheo@mac.com

Ett hjärta och en blomma på en golvspringaa

Gregoriansk sång och ljudmeditation

Den gregorianska sången är vårt äldsta bönearv med rötterna i urkyrkans tid. Sången har vandrat
vidare genom medeltiden och samlat på sig en stor skatt av meditationer och sånger. Även om det
handlar om sång, så är den gregorianska sången i första hand en bönens och vilans konstart.
Sången är till sin karaktär meditativ. Den har aldrig varit en uppträdande konstart, utan är hjärtats
samtal med Gud. Därför finns inget traditionellt krav på att kunna sjunga och sången är fri från
prestationskrav. Utgångspunkten är alltid enkelhet, upprepning och ömhet. Vokaler, konsonanter
och ord framförs med varsam, mjuk röst i takt med den egna andningen. Som bäst är
ljudmeditationen en bön med hjärta, sinne, kropp och språk.

Ursprung

Sången härstammar från en muntlig kultur där väldigt få kunde läsa och där man oftast hade
tillgång enbart till textfragment. Det här har sina implikationer för sången, som skiljer sig mycket
från dagens musikvärld. I den gamla traditionen är kroppen viktig. I urkyrkan var ordet aldrig enbart
eller ens främst en angelägenhet för intellektet. Den gamla visdomen tar in ordet i både kropp och
själ och fäster det i vårt hjärta, tills det liv som finns i orden pulserar genom varje blodådra och
finns i varje cell i vår kropp, i varje andetag och i varje rörelse. Händerna är ett hjälpmedel i bönen.
När vi med händerna lyssnar på ljudets vibrationer i bröstkorgen leder vi sinnets och medvetandets
bön till vårt hjärta. Med händerna sträcker vi även ut oss själva och våra böner och skänker dem åt
varandra och Gud.

En bro till tystnaden

Sången kallas även en bro till tystnaden. Mellan ljudsekvenserna stannar man i tystnad och känner
vad ljudet har uträttat i kropp och sinne. Man söker ljudets, de olika vokalernas resonans i kroppen
och låter de stilla ljuden leda in i vila. Sången har alltid en riktning som styr ljudet. I bönesången
söker man de olika tonhöjderna genom bönens riktning som följer livets eget förlopp; att ge och att
ta emot. Höga tonhöjder sjungs med blicken upphöjd, händerna utsträckta, för att ge och ta emot.
När mitt väsen är öppet, är också intervallet, d.v.s. tonsteget högt och vokalen ljus. Låga tonhöjder
sjungs så att mitt väsen är vänt in mot hjärtat, och då är ljudet musikaliskt sett mörkare och lägre.
På så sätt får man en finstämd och nyanserad ljudvärld. De olika vokalerna har alla sina egna
resonanscentrum i kroppen precis som de olika tonhöjderna. Vokalerna har även en form, som via
den muntliga kulturen har kommit att ange deras grafiska tecknen i vårt alfabet. T ex vokalen I,
som är upprätt rör sig i vertikal riktning genom kroppen. Latinets O (svenskans Å), är rund och
koncentrerad.

Den gamla sången är modal

Den gamla sången är modal. Man har fyra olika modus eller tonskalor, som har sina specifika
riktningar och intervall och en inneboende karaktär. Varje sång är skriven i ett specifikt modus och
modus kan även definieras som olika tillstånd i sinne och kropp. De gamla kyrkosångerna bär på
en djup visdom, som finns invävd i en enhet mellan melodi, modus och ord.
Röstanvändningen ligger nära den talade rösten. I sången strävar man efter att förstärka
höga deltoner, d.v.s. harmoniska toner, som finns parallellt med grundtonen. I vokalerna och
sångerna hör vi dem som klara, rena flöjtliknande ljud. Övertonernas terapeutiska verkan har
varit känd redan under antiken.

Hjärtats suck

I Bibeln talas mycket om vårt hjärtas suckar till Gud. Vi kan sucka av lättnad, trötthet, sorg och
mycket mer. Utgångspunkten är just hjärtats suckar till Gud, där jag överlåter min ande och min
andning till Gud. Vad än min suck är just i dag, överlåter jag den till Gud. Sången är en möjlighet
att komma hem till sig själv, att vila i sig själv, men den är också en möjlighet att vila från sig själv, i
bönens stilla ljud i den gemensamma ljudvågens famn. Allting börjar på en utandning eller en suck
på A, den vokal som har sitt starkaste resonanscentrum i hjärttrakten, mitt hjärtas första bön.

Litteratur & material

  • A och O – handbok i skapandet av ljud och bild. Lax – Vuori – Vox Silentii (Sahlgrens
    förlag 2009)
  • Henrika Lax, konstnär och lärare i gregoriansk sång och ljudmeditation, Åland
  • http://www.harmoninenlaulu.org
  • https://www.voxsilentii.fi
Instrument

Helig dans

Människan har alltid dansat i någon form. Helig dans är meditation, bön och lovsång med hela kroppen. Vi dansar i cirkel och det sättet att dansa har urgamla rötter och är en ”Livets dans”. Det finns danser för livets olika skiftningar; årstidernas växlingar, sorg, glädje, död, pånyttfödelse fruktbarhet, fest och högtid,  bön och lovsång till Gud. Heliga danser utgör en del av den internationella dansrörelsen, som under 1970-talet fick en renässans genom den tyske dansprofessorn Bernhard Wosien. Han menade att dans var bön och meditation i rörelse. Han hade en vision om att återskapa en andlig dans form för den splittrade västerländska människan.

Cirkeln är en universell symbol som uttrycker alltings samhörighet och enhet. Mittpunkten i cirkeln  står för vårt innersta centrum och för Guds närvaro. Både kropp och själ mår bra av att röra sig rytmiskt. Hand i hand i cirkeln kan vi uppleva den helhet och enhet som binder oss samman med varandra, liksom med himmel  och jord.  Det är meditation i rörelse. Stegen, rytmen och musiken blir i fokus. När man lärt dig stegen kan man finna vila i rörelsen, upptäcka att ringen bär, livet bär, Gud bär.

Helig dans i Vasa

I Vasa dansar vi regelbundet  1 gång i månaden under höst- och vårterminen.  Närmare info om tid och plats kan läsas på Vasa svenska församlings hemsidor. Tryck här för att komma till Vasa svenska församling

Föreningen Mediatatiivinen pyhä tanssi startade 2019 och på deras hemsida finns information om evenemang runt om i Finland, www.meditatiivinenpyhatanssi.com.

I Sverige har man i över 20 års tid dansat heliga danser. Mer information hittas på www.svenskakyrkan.se/heliga danser.

Siv Jern, präst och familjerådgivare Vasa

Silhouetter av dansande personer

Lectio Divina

Andlig läsning sker idisslande, som kyrkofäderna uttryckte saken.  Syftet är att väcka hunger efter andliga fördjupning och ge näring åt den inre människan.  Stärka det inre livet.

Andlig läsning är mer än en övning i att hejda tiden.  Man läser med insikten att Gud talar här genom skriften.  Också annan god andlig litteratur rekommenderas att läsas på detta vis. Den blir en del av bönen och det kristna livet.

Traditionen ger följande råd vid andlig läsning:

  •  Föreställ dig Ansiktet som skönjas bakom texten och som vill något med just dig.
  •  Läs långsamt och ta som ett tilltal just till dig, det som du förstår, gläds över, skäms för, blir upprörd över eller tacksam för.
  •  Läs så litet som möjligt varje gång, men begrunda det väl, lyft det in i ditt hjärta
  •  Ta två eller högst tre sanningar med dig in i meditationen.
  • Försök fatta några beslut i anslutning till läsningen.  Gör korta reflektioner, skriv dem ner.

Läs mera om Lectio Divina genom att trycka här

En person sitter i naturen och läser en bok

Retreat och andlig vägledning

Retreat

Retreat handlar om att dra sig tillbaka från vardagen. Det är att ge sig själv tid att hitta sin djupaste längtan och att finna vägen som för dig dit. Ur ett kristet perspektiv innebär det en möjlighet att fördjupa sin gudsrelation.

Retreat är ingenting nytt. Jesus sa till sina lärjungar: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” (Mark. 6:30) Också idag retreat handlar om att dra sig tillbaka för att vara ensam med Jesus och vila lite.

I den tidiga kyrkan skapades ett andakts- och klosterliv där man avstod från allt onödigt och röjde väg för det väsentliga: bön, bibelläsning och gudstjänstfirande. Den moderna retreatrörelsen bygger på denna tradition och kom till Finland på 1970-talet. Influenser kom från bl.a. Sverige och den ekumeniska Taizé-rörelsen.

En retreat räcker vanligen 3-4 dagar och dagsprogrammet består av gudstjänster, andakter, stunder av stilla bön och måltider. Däremellan råder tystnad och egen tid för reflektion.

När man är på tyst retreat kan sådant komma upp till ytan som man inte har märkt då vardagen rullar på. För någon kan det leda till glädje och tacksamhet.  För en annan kan det handla om att få sova ut, för att orka ta nya tag i vardagen. För en tredje kan sorg eller skuld bli starkt närvarande. Under retreaterna finns det därför möjlighet att prata med en präst eller retreatledare om både glädjen och det svåra.

Ignatiansk spiritualitet

I den tidiga kyrkan växte det fram en tradition av andliga övningar. Ignatius av Loyola sammanställde traditionen som fanns före honom och skapade vad man idag kunde kalla en pedagogisk modell för de andliga övningarna.

Målet för Ignatius andliga övningar är att bli medveten om Guds närvaro. Man riktar sin uppmärksamhet inåt för att finna Gud. Övningar har inget egenvärde i sig, utan genom dem strävar man efter att bli mer medveten om Guds vilja och att kunna leva efter den. Riktningen går alltså inåt för att sedan nå ut. Föresatsen är att alla ens avsikter, förehavanden och handlingar helt och hållet skulle inriktas på att lovprisa och tjäna Gud.

Många av de andliga övningarna handlar om att bli mera lyhörd och uppmärksam på både sig själv och sin omgivning. Dessutom övar man sig i att förstå hur Bibelns texter handlar om oss och vårt liv idag. Tanken är att bli mera öppen och mera medveten om Guds kärlek för att så småningom kunna se Gud i allt.

Den pedagogiska modell Ignatius skapade är en trettiodagars tyst retreat med personlig andlig vägledning. På Ignatius tid stod det stora livsvalet mellan att leva ett världsligt liv eller gå i kloster. Trettiodagarsövningarna skulle hjälpa mänskor att göra det valet. Idag ställs få av oss inför just det valet, men också vi kan behöva få en större förståelse för Guds vilja i våra liv.

Ännu idag finns det möjlighet att gå hela trettiodagarsretreaten i ett kör, men det är vanligare att gå den så att den är uppdelad på tre tiodagarsretreater. Ett annat alternativ är att göra övningarna i vardagen. Då träffar man en vägledare t.ex. varannan vecka och gör övningarna däremellan mitt i vardagslivet. Man kan också gå kortare retreater eller få andlig vägledning i vardagen, utan att ha som mål att göra hela trettiodagarsprogrammet.

Maria Repo-Rostedt präst och huskaplan på retreatgården Snoan

Mer information

är hittar du information om retreater i allmänhet och om ignatiansk andlig vägledning:

Litteratur

  • Guy Jonquière S.J: 35 andliga övningar enligt Ignatius av Loyola – trettiofem dagar för att öva sig för att finna Gud i allt
  • Andliga övningar för nybörjare
  • Gerard W. Hughes: Den gömda skatten – att upptäcka livet under ytan
  • De andliga övningarna i enlighet med Ignatius modell
  • Ignatius av Loyola: Andliga övningar och tio brev
  • En bok för vägledare, presentationen av de andliga övningarna kan kännas främmande, men de tio breven kan vara intressant läsning
  • Ignatius, jesuiterna & ignatiansk spiritualitet:
  • Ignatius av Loyola: Pilgrimens berättelse
  • Ignatius självbiografi
  • James Martin: Söka och finna Gud i allt – en ignatiansk vägledning till det verkliga livet
  • En introduktion av det jesuitiska tänket idag
  • Anna Karin Hammar: Ignatiansk spiritualitet – Berättelsen om en gåva och ett hopp för världen
  • Föreningen Kompass årsbok 2019
Vinterlandskap i solnedgång

Måla och meditera kring Iota-kors

Iota-korset är uppbyggt kring bokstaven iota, som är den minsta bokstaven i det grekiska alfabetet och den första bokstaven i namnet Jesus. Redan på 300-talet målade man iota-kors i klostren i Egypten under meditation och bön. I samband med målandet bad man Jesus bönen. Sankt Macairos som levde på 300-talet uppmanar sina munkar att uttala det heliga namnet Jesus gång på gång.

Man har funnit målade kors i taken på kyrkor från 400-talet. Kors som är färgglada och saknar Jesu kropp. Det är ett kors som förknippas med det konstnärliga skapandet och det konstnärliga livet. Det är inte ett nederlagets kors, utan ett livets kors.

I målandet av iota-korset målade kloster- och kyrkfolk in sina egna liv i korsen. Målandet blev ett själavårdande verktyg. Man började måla, under Jesus bönen, nerifrån och uppåt och de olika färgerna i korset kom att representera olika symboler, stämningar och känslor.

Man börjar målandet med kärlekens röda färg. Därefter fyller man med livsgrönt runt de röda iotatecknen. Med den blåa färgen fyller man i livets vattenbassänger, då man möts av nåden, visar en tacksamhet mot livet och säger: ”Ja!” till livet i allmänhet. Den gula färgen sätter man till i ramen utanför de röda och gröna fälten. En slags helgongloria som lyser igenom det vanliga livet. Den vita färgen på korsen inne i det stora korset är Guds ljus som bryter fram. Det talar om vad Gud kan göra i ditt liv. Till allra sist drar man en svart ram kring korset, som vill vara ett skydd för det inre livet mot det omgivande livet som finns utanför. Den kan ses som en Guds vapenrustning som skyddar skatten som finns innanför.

Under tiden som man målar korset kan någon hålla bibelmeditationer kring de olika färgerna och den symbolik de har. Man kan måla allt på en gång eller träffas till olika tillfällen för att bara måla en färg per gång.  Man ka se det som fem färger + ramen. Målandet kan t.ex. pågå under fastetiden, eller i Stilla veckan, om man så önskar. Färgerna kan ge inspiration till följande tankar som man kan skriva meditationer kring

Tomas Ray stiftssekreterare för mission och internationellt arbete

Rött

Rött är blodets färg och står för återlösning och frälsning. Det är känslan av kärlek, men också smärta, synd, skuld och misslyckanden. Det är det svåra som formar oss i livet. Tillfällen när det bränner till som blir en del av min livsväv. Den röda färgen kan påminn oss om svåra tillfällen i livet, om tillfällen som skapat sorg, förlust, eller tillfällen av skam. Man kan meditera kring herdepsalmen, berättelsen om Sackaios, eller om hur Jesus är det sanna vinträdet och vi är grenarna.

Grönt

Grönt är en bild för det växande och mognande livet i Jesu efterföljd. Livets färg. Man kan tala om ett frö som sätts i jorden, men som behöver rätt miljö för att överleva. För att växa behövs det ett visst mått av ordning och regelbundet i livet. Den gröna färgen påminner om behovet av andlig vägledning och berör fyra områden i det egna livet som: miljö, näring, ordning och ledning. Man kan i bibelmeditationen tala om tröst och utgå ifrån t.ex. den barmhärtiga samariern och kvinnan vid Sykars brunn.

Blått

Blått är Marias färg. Den blåa färgen talar om nåden, om himlen som speglar sig i vattnat och om dopet. Den blåa färgen bildar ett slags vattenbassänger inne i korset. Den blåa färgen är en livsbejakande färg. Den stora vattenbassängen är Guds – Ja, till mig, till mitt liv. Det handlar om Jesus som ser kvinnan vid Sykars brunn och att bli sedd av Gud. Den understa vattenbassängen är tacksamhet för moderlivet och livet i allmänhet. Den lilla bassängen ovanför den stora talar om min egen konfirmation om mitt ja till Guds stora ja. Den tredje lilla bassängen nerifrån är steg in i livet, när vi bejakar den inre källan. Bassängen i den vänstra korsarmen talar om känsligheten. Hur vi inte gärna vill gå den svåra vägen, hur vi känner oss svaga. Bassängen i den högra korsarmen talar om den styrka som finns i uttalandet ”Nu, är det nog!”. När vi ger upp våra egna försök att lyckas och vara duktiga. Eller när vi ryter till mot något missförhållande. Den blå bassängen längst upp talar om det eviga hoppet. Hoppet som trotsar alla försök att släcka det.

Gult

Gult står för Guds avbilds återsken i människan. Det nya livet som lyser igenom det vanliga livet. En slags helgongloria. Helgonglorian som påminner oss om att vi inte är födda som helgon, men blir genom livet formade till helgon. Tillsammans med Gud blir vi till som människor. Det finns en enhet mellan det gudomliga och det mänskliga. Det gula uttrycker en förening med Gud och Guds glädje. Vi går från död till liv, från ett torrt träd till ett levande. Man kan meditera över Psaltarens 62 psalm, om Gud som min räddning och klippa, eller någon annan lämplig psalm.

Vitt

Vitt den vita färgen är det gudomliga ljuset som strålar ut från korset. Det vita kan egentligen inte beskrivas bara erfaras. Man kan meditera kring den brinnande busken, eller kring Uppenbarelsebokens 21 och 22 kapitel om en Ny himmel och det Nya Jerusalem.

Svart

Svart är färgen på ramen som skall skydda det inre livet. Svart kan också stå för sorgen och det svåra i livet. Ramen skyddar och bevarar vårt inre liv från gränslöshet och konturlöshet. Gränsen värnar om det sårbara och unika i oss. Gränsen kan symboliseras av Guds vapenrustning och bibelmeditationen kan byggas upp kring Efesierbrevet 6:10-18.

Beskrivningen av Iota-korsmålningen bygger på Gunnar Linds bok ”Måla och meditera med iotakors”, Verbums förlag 2012, samt på en iota-kors målar kurs som Gunnar Lind höll i Helsingfors i januari 2019.

Broderat kors.

Fortbildning i Andlig fördjupning i Borgå stift 2020

Du som under det gångna året har blivit prästvigd i Borgå stift kallas till en ordinationsretreat på retreatgården Snoan.  Retreaten, Herden och prästen, ingår i din ordinationsutbildning. Domkapitlet ersätter samtliga rese- och logikostnader i samband med ordinationsretreaten.
Retreaten leds av stiftets biskop Bo-Göran Åstrand tillsammans med stiftssekreteraren för personalvård Virva Nyback. Ordinationsretreaten följer den tysta retreatens ordning men avbryts två gånger om dagen för samtal med biskopen och ett textinspirerat symboldrama som är en kreativ psykodynamiskt orienterad visualiseringsteknik med inre bilder.
Nästa retreat ordnas på Snoan 31.8-3.9.2020

Tryck här för att gå till kalenderevenemanget

En pil med texten "retreat" på