Strategi

Vägledningen: Borgå stifts strategi

”Gå med mig: vägledning för Borgå stift” kan laddas ner som en pdf-fil nedan på svenska och på finska.

Vägledning för Borgå stift_sve

Vägledning till Borgå stift_fi

Filerna är tyvärr inte tillgänglighetsanpassade.

Från strategi till vägledning

Biskop Bo-Göran Åstrand initierade en strategiprocess år 2023. För arbetet utsåg biskopen en arbetsgrupp och gav stiftsdekan Mia Anderssén-Löf i uppdrag att handlägga processen.

Arbetet inleddes med en stor enkät, där en bred allmänhet ombads dela sina tankar om Borgå stift och församlingslivet i stiftet. Enkäten besvarades av ungefär 800 personer. Därtill hämtade arbetsgruppen in ca 70 perspektiv.

Mot bakgrund av den bild som framträdde genom alla dessa röster, framtidsanalyser och annat material började arbetsgruppen arbeta fram det, som år 2024 utmynnade i att biskopen gav sin vägledning till Borgå stift, som bär titeln: ”Gå med mig”. På finska heter dokumentet ”Tule mukaani: ohjeistus Porvoon hiippakunnalle”.

Varför fick Borgå stifts strategi formen av en vägledning? För att en strategi inte ska bli ett dokument för skrivbordslådan, måste den få liv – och det får den om man kan leva sig in i den och ta den till sig. För att den ska göra det behöver den få formen av en dialog, ett samtal, om vem vi är och vad vi vill göra för Guds rike i vår tid och våra sammanhang.

Eftersom kyrkan har en övergripande strategi och församlingarna sina egna strategier (verksamhets-, ekonomi,- personal-, och fastighetsstrategier) blir det också en fråga vad en stiftsstrategi kan tillföra. Vad betyder det att vi är en stiftsgemenskap?

Därför fick Borgå stifts strategi formen av ett tilltal från biskop Bo-Göran Åstrand till stiftet. Vägledningen är en inbjudan att stiga in i ett samtal, som leder oss i hur vi kan tänka och arbeta, när vi är ett stift på svenska i Finland och på Åland. Där finns bärande tankar och frågor som leder mottagarna i ett samtal lokalt om vad det kan innebära, om de tankarna blir ord och handling.

Borgå stift är geografiskt stort och sammanhangen är olika, vilket innebär att en tanke som att inkludera innebär olika konkreta arbetssätt. Om församlingen finns i en handfull byar i den österbottniska landsbygden kan ett inkluderande arbetssätt innebära något helt annat än det gör i hjärtat av en stor stad. Därför föreslår Vägledningen till Borgå stift inte hur man ska göra, utan mot bakgrund av vilken tanke. Det är alltså bärande tankar vi samtalar om i Vägledningen till Borgå stift – vad det konkret resulterar i är olika från ett lokalt sammanhang till ett annat. Men känslan av att vara inkluderad kan alla människor känna igen, oavsett om man är på landsbygden eller i en stad.

Bärande tankar

Vägledningen till Borgå stift innehåller sju huvudkapitel. Här under en kort sammanfattning och några av av frågorna som för tankeprocessen vidare.  Läs gärna tankarna i sitt fulla sammanhang i Vägledningen.

1. Vandra tillsammans. Att inkludera är att inse att evangeliet tillkommer alla. Jesus Kristus är vägen, inte bara för mig eller dig, inte ens bara för oss, utan för alla. Vad innebär det? Vad är din och er känsla inför förändring?
2. Vi är varandras gåva och uppdrag. När vi kan se att vi är varandra givna, att det är Guds gåva att vi är del av Kristi kyrka och att det är vårt uppdag att inkludera varandra, då blir mötet respektfullt, ödmjukt och ömsesidigt. När vi inte klarar av att vara ett i Kristus, utan går skilda vägar eller håller oss på vår kant, vad är orsaken till det?
3. Se vem du vandrar med. Att kunna se och inkludera människorna som delar vår resa är vår kallelse som kristna. Det är också en professionalitet som kyrkans anställda och förtroendevalda måste besitta. När kände du att du blev inkluderad? När fick du vara med? När blev du sedd och bekräftad?
4. Den nödvändiga packningen. Frågar vi efter vad som driver Kristus kommer vi inte att ta miste. Söker vi honom och det befriande budskapet om honom, kommer evangeliet att lyfta av bördor, inte lägga till. Se till att inte lägga en enda börda till på människornas axlar. En del av oss vacklar redan nu under tyngden av sin ryggsäck. Vår tradition är levande därför att det pågår en ständig förnyelse. Vad tänker du och ni att hör till det nödvändiga? Vad måste vi ha med oss?
5. Rum i härbärget. Som församlingar, stift och kyrka är vårt uppdrag att tjäna människor på vårt område. Medkänsla, omsorg, solidaritet och handlingskraft ska prägla vår identitet. Diakoni är en del av vem vi är. Känner du och ni in rädsla i er församling? För vem eller för vad? Vilka uttryck? Vilka kulturer eller tankar?
6. I nya terränger. Det finns olika sätt att söka och förnimma det heliga. Vi kan ana Guds storhet i det att Gud låter oss uppleva hans närvaro och tilltal på så många olika sätt. Det är en trygghet och en tillgång för oss att Gud inte låter sig begränsas. Många upplever Guds närvaro och tilltal någon annanstans än i församlingens gudstjänstliv. Hur förhåller du och ni er till det?
7. Vägkost. Inför Guds nåd är vi alla lika – lika ovärdiga och lika älskade. Nattvarden är en radikal kärlekshandling. Genom att ta emot nattvarden bekänner vi det. Om vi älskar varandra vägrar vi inte varandra mat. Att dela måltiden har sedan vår kristna gemenskaps första tid varit ett tecken. Det är en trosbekännelse och en lovsång, ett erkännande av allas vårt beroendeförhållande till Guds kärlek och nåd. Hur ser ni på nattvardens mysterium? Vem i ert sammanhang förstår sig på det?

I Vägledningen finns 10-15 frågor i anslutning till vart och ett av de sju kapitlen, som vägleder samtalet från de bärande tankarna i riktning mot en handlingsplan och konkreta grepp lokalt.