Bokryggar.
Framsidan / Utbildning / 8. Själavård (4 sp)

8. Själavård (4 sp)

Prästassessor Stina Lindgård

Mål
Studeranden

  • klargör och stärker sin pastorala roll som själavårdare
  • klarar av att ställa upp utvecklingsmål och inlemma dem i sitt arbete som själavårdare
  • känner själavårdens centrala historiska, pastoralteologiska samt psykologiska grunder
  • känner själavårdens centrala former och kan använda dem i sitt arbete (t.ex. vid förrättningssamtal)
  • stärks i sin roll som andlig vägledare

Innehåll

Studiehelhetens väsentliga innehåll består av:

  • fördjupning samt analys av det egna själavårdstänkandet
  • själavårdens kontexter, teori och metoder
  • själavårdens centrala former: bikt och biktsamtal, andlig vägledning, andligt stöd och terapeutiskt själavårdande samtal (existentiell eller till livscykeln hörande krisvård, klientcentrerat samtal och lösningscentrerat samtal)
  • övning i krissamtal, biktsamtal, lösningscentrerat samtal och klientcentrerat samtal

Struktur:

Alternativ för närstudieperiod på Lärkkulla (A, 4 dagar) innehåller följande delar:

  • Studiehelheten bildar en process om fyra dagar, där man både inleder och avslutar med andakt
  • Gruppens dynamik och behov får styra metoderna, även om grundläggande temata är de samma. Litteraturen uppdateras regelbundet. Under kursen använder man sig av föreläsningar, diskussionsgrupper, individuellt arbete samt verksamhetsmetoder för en erfarenhetsbaserad inlärning och för att stärka en inre manövreringskänsla
  • Förhandsuppgifterna består av att man med hjälp av litteratur skriver sin egna tankesidor. Förhandsuppgifterna handlar om ett resonemang där man förenar kunskap och erfarenhet

Alternativ för distansstudier (B) innehåller följande delar:

  • En väsentlig del är diskussionerna (5 x 90 min på tumanhand) med handledare. Studerande tar själv kontakt med arbetshandledare eller någon präst med specialutbildning på området
  • Diskussionstemata baserar sig på litteraturobservationer, på verbatim-rapporter av två själavårdsdiskussioner samt på reflektion över den egna själavårdsteologin. Avklarade uppgifter sänds till studiehelhetens ansvariga utbildare, som också får arbetshandledarens utvärdering av prestationen

Tyngdpunkter:

  • Centrala temata inom ramen för både närstudie- och distansstudiealternativet (A+B) är själavårdens teori, sorgen och döden, övningar i självreflektion i kommunikationssituationer, grupp- och individuell själavård.
  • En själavårdande framtoning präglas av en pastoralpsykologisk inställning, förmågan att förstå den egna personlighetens samt trons växelverkan samt en förståelse vad själavård är och hur den reflekterar tidsenlig teori och praktik. Det här förhållningssättet stöder inlärning som baserar sig på dialogisk växelverkan. Det handlar alltså om en närvaro istället för stereotypt handlande både inom ramen för själavårdande diskussioner samt i samband med bikt, förvaltande av sakrament och de kyrkliga förrättningarna.
  • Målet är ett möte mellan person och professionell identitet. En sådan mognad som själavårdare stöds av att man stannar upp och att man modigt vågar ta en närgången titt på sina egna smärtpunkter i livet. Utmaningen är att våga förstärka sin slumrande förmåga och möjlighet och att stå ut med sin egen hjälplöshet som själavårdare.

Exempel på litteratur:

  • Olivius: Handbok för själavård och bikt?
  • A. Olivius: Att möta människor, 1996, 316 s.
  • H. J. M. Nouwen: Att söka en helhet?
  • T. Hellsten: Flodhästen i vardagsrummet, 1992, 155 s.
  • S. Jonsson – A. Hagström: Som en bro över mörka vatten, 1990, 290 s.
  • P. Hämäläinen: Perhe uusiksi. Rakennusaineita toisen perheen perustajille, 1988, 223 s.
  • J. M. Nouwen: Särkymisen viisaus, 1994, 116 s.
  • O. Wikström: Det bländande mörkret, 1994, 261 s.
  • F. Brosché: Utbränd för Guds skull, 1988, 175 s.
  • K. Aalto (red.): Saattohoito, 2000, 292 s.

Om litteraturen överenskommes med tentatorn.